Igår bar det av till Elsas hus för att träffa Agnes och Elsas indonesier, och såklart AGnes och ELsa!! Agnes var övertaggad och brun och Elsa var, även hon, brun och glad! (Tänk vilket intryck jag har på folk :P) Indonesierna Aimee och Gisella var supergulliga! Men man förstod att i Indonesien är barn antagligen barn mycket längre än man är i Sverige. Därför var det jätteroligt när det kom upp samtalsämnen som inte riktigt var "lämpliga" och vi fick släta över på engelska genom att använda ett annat ord.

Hedds anslöt och vi hade pickenicke nere på stranden. Efter lite badande gick vi upp till Elsa och såg på She's the man.

Utvärdering av kvällen måste nog ändå bli denna:
No friends on Kungsholmen.

Hahha! :P Neeee men faktum är att de flesta är bortresta eller har indonesier hos sig! Därför har jag spenderat några dagar hemma och gjort vad som först kommit upp i mitt huvud! Tänkte inte gå in mer på det... Kan istället berätta att jag at last kommer träffa folk imorgon och Hedda kommer även hem från seglingen!!! Saknade den korven! Saknar alla som är borta! Hahha men i alla fall, mina närmsta vänner under denna svåra tid har varit mina katter! Och för er som inte vet vilka jag pratar om kommer här lite bilder på djurlivet på familjen Noréns ägor:

Jag har nog inte gråtit såhär mycket på länge. Jag har just sett Michael Jacksons minnesstund på tv. Det var så himla vackert och jag blev så rörd av alla de tal som hölls. Jag kan allvarligt inte förstå att Michael Jackson inte lever längre. Är det inte bara så himla.. konstigt? Även om jag inte var det största fanet av honom, hade massa album från honom eller liknande så inser jag ändå att jag var ett fan. Är ett fan och jag tror att de flesta är det!

Hans musik var fantastisk och han var verkligen ett underbarn! Jackson 5 liksom, wow vilken röst och känsla han hade! (haha, såg en film om Michael Jacksons uppväxt, The Jacksons: American story, idag så jag råkar vara expert :P). Han var missförstådd av många och de sista åren av hans liv måste varit otroligt jobbiga för honom. Han blev anklagad för att vara pedofil, vilket jag personligen inte tror det minsta på! Han älskade barn och det utnyttjade man för att få pengar?? Jag tror att han hade lättare att umgås med barn, att de såg honom som han var. Självklart kan jag inte veta det men det skulle förklara saker. Jag tror att det faktum att han blev så känd när han var så ung och hela livet ut påverkade honom otroligt mycket.
Kort sagt: han var antagligen en omtänksam, helt otrolig människa (som det framkom på minnesstunden) men missförstådd av många människor och älskad av så många andra.

Det som fick tårarna att rinna som floder var när minnesstunden precis ska avslutas och Michaels dotter går upp på scenen och säger "Innan vi slutar vill jag bara säga att min pappa var den bästa pappan någon kunde ha."



Just det, avslutet: Låten Will you be there spelas men när versen börjar är det ingen som sjunger, på scenen lyser bara en strålkastare på en mikrofon :'(

Heeej!
I förmiddags var det tänkt att jag skulle sola. Det slutade istället med att jag bakade scones åt hela familjen och solen gick i moln. Inte så lyckat altså. Men något ssom var lyckat var eftermiddagen då jag och Hedda begav oss till Sickla och såg The proposal med Sandra Bullock och Ryan Reynolds! Superbra film, jätte rolig verkligen. Sedan blev det skyfall när vi skulle ta oss till bussen så vi åt oss tjocka på popcorn och såg Carola.

Imorgon åker Hedda ut med båten i två veckor. Jag hoppas att det blir regn så att de skjuter upp avgången :)
Men sedan kommer hon hem en dag för då ska vi gå på Brittan Cirkus Tour  yaaay ;D

Måste verkligen se The ugly truth! Den verkar superbra!