Jag har nog inte gråtit såhär mycket på länge. Jag har just sett Michael Jacksons minnesstund på tv. Det var så himla vackert och jag blev så rörd av alla de tal som hölls. Jag kan allvarligt inte förstå att Michael Jackson inte lever längre. Är det inte bara så himla.. konstigt? Även om jag inte var det största fanet av honom, hade massa album från honom eller liknande så inser jag ändå att jag var ett fan. Är ett fan och jag tror att de flesta är det!

Hans musik var fantastisk och han var verkligen ett underbarn! Jackson 5 liksom, wow vilken röst och känsla han hade! (haha, såg en film om Michael Jacksons uppväxt, The Jacksons: American story, idag så jag råkar vara expert :P). Han var missförstådd av många och de sista åren av hans liv måste varit otroligt jobbiga för honom. Han blev anklagad för att vara pedofil, vilket jag personligen inte tror det minsta på! Han älskade barn och det utnyttjade man för att få pengar?? Jag tror att han hade lättare att umgås med barn, att de såg honom som han var. Självklart kan jag inte veta det men det skulle förklara saker. Jag tror att det faktum att han blev så känd när han var så ung och hela livet ut påverkade honom otroligt mycket.
Kort sagt: han var antagligen en omtänksam, helt otrolig människa (som det framkom på minnesstunden) men missförstådd av många människor och älskad av så många andra.

Det som fick tårarna att rinna som floder var när minnesstunden precis ska avslutas och Michaels dotter går upp på scenen och säger "Innan vi slutar vill jag bara säga att min pappa var den bästa pappan någon kunde ha."



Just det, avslutet: Låten Will you be there spelas men när versen börjar är det ingen som sjunger, på scenen lyser bara en strålkastare på en mikrofon :'(