Nu är det altså över. Vi går inte i 9Mi längre och ingenting kommer någonsin att vara som det var igen. Det var jättejobigt igår när jag kommit hem men nu kan jag inte gråta mer. Nu regnar det och allt är grått.
När alla började åka hem från Elsa igår, förstod jag att det var så det skulle fortsätta att vara. Alla skulle gå åt olika håll med ett "hejdå" och en kram och sedan skulle gruppen vara splittrad. En massa ensaFolk skulle fortsätta till olika ställen på sommarlovet och senare till olika skolor. Massa ensama individer men som kommer hitta vänner och familj på andra håll. Och det är så sorgligt för det känns inte som att jag kommer kunna gå vidare. Jag kommer sitta som en sorglig figur och hänga kvar vid minnet av 9Mi.

Jag vill så gärna vara positiv och tro på det när alla säger att ingenting kommer att ändras, men jag vet ju att vi inte kommer träffas större delen av dagarna. Vissa av oss kommer inte ens vara i samma skola. Och det ser jag som en förutsättning för att man ska kunna fortsätta vara en familj.

<3