Sitter och tittar igenom alla mina album som jag har på denna datorn. Förutom en MASSA hemska fjortisbilder på mig finns det en massa semesterbilder. Skåne, usa, hos kusinerna, farmor och farfar mm. Och sedan har vi ju albumen som skriker nostalginostalginostalgi!! Nämligen bilderna på min klass.. Vissa från femmans konsert i berwaldhallen, vissa på mig med kompisar på sommaren till sjuan, vissa från matsalen i sjuan och väldigt många från mellanstadiet då många människor var hemma hos mig och satt vid min coola webcam. Fast därifrån är det mest videos :P Jag funderar på att leta rätt på varenda liten bild från vår klass, och i tid med skolavslutningen ska jag lägga ut flera album med videos och bilder på vår klass genom åren. DET är nostalgi :') Men något som jag känner när jag tittar på dessa bilder, är att bilderna verkligen återspeglar glädje. En glädje, en lättnad! Det var så lätt! Vad var det värsta man kunde oroa sig för? Typ kommer han att svara ja? Eller att gud vad sent jag slutar idag; TJUGO ÖVER TVÅ!! Man behövde inte tänka på att om bara någon månad kommer jag inte se dehär människorna varje dag, som jag just nu träffar mer än jag träffar min egen familj! Jag känner mig så trygg i min vardag och snart kommer den att bytas ut helt! Under dehär 6 åren har jag träffat samma människor, hunnit hata och älska dem alla och det känns bara så naturligt. Det känns som att vi har en sådan unik gemenskap som ingen annan klass har, min klass. Och snart kommer jag inte ens kunna kalla dem klass längre!

Men jag antar att man måste väl leva i nuet, och för nu så har jag en otrolig klass, otroliga vänner! I love ya guys!! :D


Och hur det än går i framtiden, så kommer det inte ändras! Hur annorlunda mitt liv än blir kommer jag alltid att vara den lilla sjätteklassaren med tandställning och orange hår som hade världens bästa klass!