Känner hur min körtelfeber sakta men säkert drar sig iväg. Egentligen ska jag ta det lugnt tills den har försvunnit helt men jag kan inte hihihii! Igår begav jag mig till Babben där jag, hon och Annika fixade oss. Sedan bar det av till trångsund på maskerad hos födelsedagsbarnet Linda! Trrevlitrrevlig middag med trrevliga cheyerr, som övergick till något med lite mer drag allteftersom! Mysmys med misslyckade tequilashots med elin i köket och sanning och konka.

Vaknade upp hos Elin och käka supernyttig frulle bestående av oboy och äppelmunk! Tanken var att lämna tillbaka ett para sugiga, trasiga nylon för 70 spänn till Lindex, men de tattarna har tydligen stängt på söndagar! :@
Btw är jag en underbar dotter! Köpt blommor, toffifee och bakat en tårta till mami, slå den ni!

Puzzeenn

Jag tycker att det är så otroligt in i norden härligt när läkare kan sitt jobb! När de veckor tidigare tar prover och konstaterar att du inte har något allvarligt, när de försäkrar att "halsmandar som värker och är stora som pingisbollar samt svullna lymfkörtlar ner på halsen, dunderförkylning och 39 graders feber inte är körtelfeber eftersom att provet var negativt." Det är också härligt när man går tillbaks dit efter några vckor när det bara blivit värre, ingen förbättring över huvud taget och den dumma läkaren viftar bort det och inte tar proverna igen! OCH SEN, när man går till en ANNAN läkare så kan han konstatera att du har gått runt och haft körtelfeber i ungefär en månad!! "Du smittar inte längre" -men det betyder ju att jag har gått runt i veckor och smittat vilken människa som helst som har råkat dricka ur mitt glas, äta av min glass eller fått lust att helt random strula upp mig mot en vägg! (haha) NÄ för provet som de tagit tidigare är tydligen in 100% säkert!!!!! IDIOTER!

Men visst är det bara för härligt????

Asså denhär bloggen har ju typ dött eller vad säger ni? Men nu känner jag mig faktiskt redo att ta tag i saken!

Konstig dag idag. Supervarmt imorse och livet lekte. Fick ihop en snygg outfit bestående av korallfärgade shorts, nylonstrumpbyxor och instoppad, svart tshirt! Såå sjukt varm, sommar för tusan! Men så på kören så spelar vår musiklärare upp And so it goes.
Allt blir så konstigt. Jag sitter och lyssnar och får massa flashback och får ögonkontakt med agnes och emmi och helt plötsligt känns det som om jag sitter i ett rum fullt med af:are. Jag ser bilder av 9Mi i Italien, i körsalen, på konserter, sjungandes i skridskohallen, hängandes i glasan och till sist sittandes i en ring runt elden på Gotland, sjungandes och gråtandes. Och det går upp för mig, jag saknar de gamla NM-tiderna! Allt är så otroligt bra nu och klassen och skolan är så great men jag inser att det är helt annorlunda! Det är en helt annorlunda gemenskap och jag blir ledsen när jag tänker på det.

Men jag tycker att man får vara glad för att ha haft såna underbara tider och inse att an lärt sig och formats så mkt av åren, då känns det bättre.




Nu känns dethär jätte nostalgiskt och hemskt men tack för dehär åren.