Asså denhär bloggen har ju typ dött eller vad säger ni? Men nu känner jag mig faktiskt redo att ta tag i saken!

Konstig dag idag. Supervarmt imorse och livet lekte. Fick ihop en snygg outfit bestående av korallfärgade shorts, nylonstrumpbyxor och instoppad, svart tshirt! Såå sjukt varm, sommar för tusan! Men så på kören så spelar vår musiklärare upp And so it goes.
Allt blir så konstigt. Jag sitter och lyssnar och får massa flashback och får ögonkontakt med agnes och emmi och helt plötsligt känns det som om jag sitter i ett rum fullt med af:are. Jag ser bilder av 9Mi i Italien, i körsalen, på konserter, sjungandes i skridskohallen, hängandes i glasan och till sist sittandes i en ring runt elden på Gotland, sjungandes och gråtandes. Och det går upp för mig, jag saknar de gamla NM-tiderna! Allt är så otroligt bra nu och klassen och skolan är så great men jag inser att det är helt annorlunda! Det är en helt annorlunda gemenskap och jag blir ledsen när jag tänker på det.

Men jag tycker att man får vara glad för att ha haft såna underbara tider och inse att an lärt sig och formats så mkt av åren, då känns det bättre.




Nu känns dethär jätte nostalgiskt och hemskt men tack för dehär åren.